En historisk titt – Tiden då kortspel förbjöds överallt
Johannes presenterade kortleken som en nyhet samtidigt som förbud mot kortspel infördes runt om i Europa, bl.a. i just Siena. Tärningsspel hade redan tidigare förbjudits. Den enklaste förklaringen till detta intensiva förbjudande kan vara att det i första hand gällde spel och dobbel, dvs. spel om pengar och pengars värde. Ordet »dobbel« har ett tveksamt ursprung, antingen är det ett gammalt tyskt ord för spel med t.ex. tärningar, schack, och spelkort, eller också är det en variant av »dubbel«, att spela med dubbel insats, dvs, att ta en risk.
De makthavande insåg mer än väl att de nya spelkorten, som snabbt började bli populära, kunde leda till lika farligt hasardspel som någonsin det tusenåriga tärningsspelet.
Därtill kom att tidpunkten var illa vald att introducera en ny spelform i Europa. Kontinenten hade drabbats av flera stora jordbävningar, svåra och långvariga krig och inte minst historiens värsta katastrof, den stora pesten, Digerdöden, under åren kring 1350. Makthavarna behövde något att skylla olyckorna på, människors synd skulle straffas och förklaringar till pestkatastrofen efterlystes. Först i vår tid har man förstått att pestens bakterier sprids via loppor som lever på råttor.
När pesten kom tillbaka i en ny våg på 1370-talet — samtidigt med att spelkorten dök upp som en spelvurm —var det lätt att ta beslut om förbud.
Allt möjligt förbjöds för att man skulle vara på den säkra sidan. I Florens skyllde man på »saracenerna» (det medeltida skällsordet för muslimer) då kortleken (ludus qui vocatur naibbe, spelet som kallas naibbe) »nyss anlänt till oss« (den 23 mars 1375). Nicola della Tuccia, som skrev krönikor om livet i den italienska staden Viterbo, skrev 1379: »En saracen vid namn Hayl har fört kortspel till Viterbo. Spelet kallas nayb.« Ten krönika i Florens 1393 rekommenderar skribenten Giovanni Morelli att i stället för hasard med tärning skulle man spela barnens spel, med »naibi«. Att använda kort som läromedel fick bland andra den unge Gargantua i Rabelais skildring pröva på för att bli bättre i matematik.
Man såg ett samband mellan handeln från Orienten och pesten. Historikern Dick Harrison berättar i sin bok »Stora döden« om den sydfranska orten Tournai, där pesten härjade brutalt.
Myndigheterna där försökte stoppa pesten på olika sätt, t.ex. genom att bestämma hur begravningar skulle skötas och att besök i avlidnas hem inte fick förekomma. Men man gick längre än så och tänkte sig att människornas syndiga leverne, t.ex. genom spel om pengar, kunde vara en orsak till pesten. De många och återkommande pestepidemierna skapade en asketisk andlig strömning, som påverkade konst och arkitektur.
Trots allt detta blev kortspel plötsligt ett mode, helt enkelt därför att både möjligheter och intresse råkade finnas. Moden skapades då som nu snabbare än vad man kanske tror är möjligt. Dick Harrison pekar t.ex. på den amerikanska tobaksodlingen i Virginia, som på några årtionden i början av 1600-talet spreds över världen, liksom för den delen könssjukdomen syfilis: 30 år efter att Columbus hade haft med sig den sjukdomen hem till Barcelona härjade den i Kina!
Boett med tärningar och spelkort
DET ÄR EN varm och kvav julidag i Siena, året är 1377 e.Kr. Ute på Piazza del Campo dåsar soldater, hantverkarlärlingar och pigor i siestan. Piazzan är mer än vanligt stökig.
Utöver rader av salustånd, kreatur som väntar på att bli sålda och ett teatersällskii ps provisoriska scen ligger mängder av halm och sand i stora högar. De ska användas följande dag,
då kapplöpningarna mellan traktens starkaste och snabbaste tjurar arrangeras på det stora, sluttande torget.
De tre soldaterna Giovanni, Batista och Gregorio ligger i skydd bakom halmbalarna i skuggan nedanför det nya tegeltornet på Palazzo Pubblico, Torre del Mangia. Batista har haft tur på tärning den senaste tiden. Nu har han i Siena, idag.
— Vi får väl se, det blir kanske inte så farligt, säger Luigi. Och spelkort kan nian ju alltid gömma.
Ur fickan tar Luigi fram en bunt spelkort. De tre soldaterna har aldrig sett sådana förr. Luigi har kommit över dem just i dag. En kamrat i papperslagret i hans butik har gjort dem, enkla avskrifter förstås, men ändå en kortlek, som en reserv då tärningarna måste hållas undan.
Just den här kortleken innehåller 52 kort, fyra serier med tretton kort i varje. En serie har pokaler som märke, en annan har käppar, en tredje har svärd och den fjärde mynt.
— Ni skulle se hur fina de riktiga korten är, säger Luigi. Min kamrat har sett sin husbondes kortlek, som han har köpt av en konstnär i Milano. Vilka färger!
— Inte kan man väl spela tjugoett med de där korten, säger Batista. På våra tärningar är det ju sex prickar som mest, på spelkorten är det ju tio märken på de högsta, och hur är det med marskalkarna och kungarna? Och två sorters marskalkar dessutom, några som ser ut som riddare, andra som enklare knektar, det verkar alldeles för krångligt.
Luigi redogör: de här »knektarna« är värda elva poäng och de där, som anses vara finare, »riddarna«, är värda tolv. Och kungarna, som är finast, är värda tretton.
Korten med olika antal märken på har de värden som antalet märken visar.
De tre lägger undan sina tärningar för stunden och tittar igenom kortleken, känner på dess potential som man skulle ha sagt i högre kretsar.
Luigi blandar försiktigt sina kort, och ger tre till Giovanni.
— Nää, vad är detta. En kung och en knekt och en femma, det blir ju 29! Det här går ju inte alls. Man måste väl ha en chans att köpa ett kort till, som i tärningsspel då vi slår om!
— Kan vi inte få ett kort i taget, undrar Batista, kanske två?
De fyra prövar sig fram, i skuggan bakom Sienas högsta torn. Jo visst, det kan gå att spela tjugoett med spelkort. Så sakta kommer de in i spelet, deras välkända spel, som nu känns så ovant med papperslappar i stället för stabila tärningar.
Spelade de verkligen tjugoett år 1377?
Hur stod det egentligen till där ute på torget i Siena den varma sommardagen 1377? Spelade man verkligen tjugoett, det hasardkortspel som finns nämnt i litteraturen först på 1700-talet? Tjugoett kan sägas vara en variant av trettioett, som fanns med i Gargantuas nöjeslista i Rabelais bok om honom i tidigt 1500- tal. Principen är densamma, slutsumman att pricka in är
olika.
Historien är höljd i dunkel, och det gäller framför allt fotfolkets nöjen med tärning och kortlappar. Tre tärningar (tre i sig är ett lyckotal) användes flitigt århundraden innan spelkorten kom. De tre soldaterna på torget spelade något med sina tärningar, tjugoettär en lika bra gissning som något annat. Sju är ett annat lyckotal, summan av tärningens motstående sidor, t.ex. fem plus två, en »sinkadus«. Och tre gånger sju är tjugoett. Det är spännande att fundera kring hur det kan ha gått till.
Då kortleken var en nyhet
Samtidigt, i Schweiz år 1377, har en dominikanermunk fått något nytt i sin hand, en kortlek. Han bläddrar igenom de 52 korten, ser på symbolerna, de många olika korten, fyrtio kort
med bara symboler på och tolv kort med kungar och marskalkar. Han har inga förutfattade meningar, han år mest nyfiken. Vad ska kortbunten användas till, varför finns det kort med personer
på och varför då inga damer?
Så börjar du med kortspel
Börja med beredskap
FÖR MEJ BÖRJADE det här med kortspel i min barndom. Mamma Martha älskade att spela kort, hon hade åtskilliga kortlekar hemma i linneskåpet, plus en virapulla (ask med spelmarker) som jag lekte med på vardagsrumsmattan. Hennes bridgegäng träffades en gäng i månaden för att spela och umgås, bankdirektörens fru, folkskollärarinnan och lektanten i lekskolan.
Jag begrep inget men fascinerades av stämningen.
Så gick några år och vi spelade vändåtta och beredskap. I vuxen ålder stötte jag på viraspelet, ett svenskt kortspel som älskades av hög som låg, innan bridgen kom. Flygöversten Gunnar Asklin sökte ett viragäng i Ängelholm, lade ut en teckningslista i tidningens expedition och satte igång. Efter några år fick jag chansen att vara med och pröva spelet.
Jag begrep fortfarande ingenting, men fascinerades av stämningen (uppbackad av inledande whiskypinne). I det gänget fanns en medlem som med stolthet visade upp en stålklinga från
Vira bruk, som han menade var viraspelets ursprungsort. Kunde det verkligen vara så enkelt? undrade jag.
Ännu några år senare startade jag en egen viraklubb med spel hemma hos varandra och inledande socialt ost/vin. Forskningen kring den där stålklingan från Vira bruk ledde från det ena till det andra, pärmarna med material hopades i mina hyllor. Nu är det tid för redovisning, om kortspelens utveckling under mer än 1000 år.
Så varför inte ta fram en kortlek, se på symbolerna och dra en spader? Läs om spelkortens och kortspelens historia, spela de gamla spelen och bidra till att hålla historien levande! Eller gå in på nätet och bli medlem på en pokersajt eller kasino och testa på de roliga, digitala slottarna. Men, som sagt, innan du gör det rekommenderar vi att du lär dig grunderna och får en känsla för spelet.
Ta hjälp av statistiska underlag
Man kan med hjälp av statistiska underlag ge er kunskaper om var de ungefärliga gränserna ligger för utfall inom olika spelvarianter, och vi kan därför nu med motsvarande säkerhet säga,
a) hur ofta utfall genomsnittligt sker inom de olika varianterna, d v s hur ofta rött/svart, dussin/kolonn etc. kommer upp i följd.
b) hur många utfall, som genomsnittligt sker per tidsenhet av samma sort, t ex per dag, per vecka, per månad etc.
Vi har också kunnat bekräfta, att de statistiska lagarna verkar med allt större säkerhet ju större antalet spel, som ingår i statistiken.
Vi kan därför nu med motsvarande säkerhet lägga upp vårt spel så, att vi tillvaratager maximalt den erfarenhet vi skaffat oss. Därför vet vi nu hela tiden, hur våra odds står gentemot banken och kan själva välja när vi anser, att vi vill och bör spela och med hur stora belopp.
Följden blir, att ni inte spelar kontinuerligt varje spel utan avvaktar de rätta tillfällena. Ni kan alltså vara åskådare långa stunder och se de flesta spelare strö ut pengar mer eller mindre planlöst för att så småningom – möjligen efter några halvbra vinster – till slut lämna bordet med förlust.
Ni däremot spelar när ni skall, och det väcker ofta medspelarnas förvåning att man står till synes overksam och endast går in ibland och spelar men då betydligt oftare med bättre resultat som följd, även om det kan taga några omgångar i följd, vilket vi senare skall förklara.
Många spelare tar inte chansen att lämna bordet när de gjort en hygglig vinst utan vill bättra på denna ytterligare. De tror då ofta att detta är deras speciella turdag. Detta är tacksamt för banken. Det är så att den, som inte har något egentligt systern, vilket endast ett fåtal spelare har, är dömd att förlora om han står kvar och fortsätter att spela för länge. Turen vänder i allmänhet. Det är en tidsfråga.
Det näst sämsta som kan hända en spelbank är att en spelare efter en storvinst direkt lämnar banken och går hem. Banken har då givetvis ingen möjlighet att vinna tillbaka sina pengar, i varje fall inte den kvällen, men står spelaren kvar tar banken i de allra flesta fall tillbaka sina pengar och mera till.
Det sämsta, som kan hända banken är givetvis att en spelare kontinuerligt vinner mera än bordet i övrigt ger i intäkt. Detta förhållande är dock i praktiken ytterligt sällsynt och inträffar möjligen under kortare perioder.
Kina var först med kortleken
Likheter mellan kortspel och andra spel finns alltså, men spelkorten kan också ha haft en alldeles egen utveckling. Konsten att göra papper är en viktig förutsättning.
Versionen med lyra sviter hade föl,jande svitnamn:
- mynt, alltså enskilda mynt som under utveckling till Europas guldmynt och sedan hjärter,
- rader av mynt, som kanske utvecklats via poloklubbor i Indien/Persien till klubbor, knölpåkar, klöver hos oss,
- myriader av mynt, dvs, tiotusentals mynt samt
- tio myriader av mynt, dvs, hundratusentals mynt.
Det intressanta med de kinesiska myntkorten var att sviterna enbart bestod av nio symboler, kort från 1 till 9. Om Marco Polo hade haft med sig sådana kortlekar hem från Kina så borde rimligen våra kortlekar ha haft en annan tradition. Nu har de kinesiska lekarna i stället kommit via arabländer, där man räknade 1-10 normalt.
Hundra år senare lär en kinesisk kejsare, Mu-tsung, ha spelat kort med sina älskarinnor på nyårsafton.
Känslan för de fyra väderstrecken sitter djupt i människosjälen. I den kinesiska kulturen finns en talmagi i form av en fyrkant, nio rutor med siffror i. Den fyrkanten anses vara nyckeln till mycket i den kinesiska tankevärlden: religionen, filosofin, skrivtecknen, arkitekturen, stadsplaneringen, och varför inte kortlekens fyra färger och spelet mahjong med dess fyra murar, med ursprung i dominospel.
Lundaforskaren 
Berglund har doktorerat på den kinesiska talmagins kvadrat Lou Shu med dess nio fält. De jämna talen 2, 4, 6 och 8 (motsvarande taoismens Yang, den ljusa, himmelska och manliga principen) utgör kvadratens hörn, de ojämna talen 1, 3, 7 och 9 (motsvarande Yin, den mörka, jordiska och kvinnliga principen) finns mitt i raderna mellan de jämna talen.
Siffran 5 finns mitt i kvadratens tre gånger tre rutor. Om man adderar raderna på tvären eller höjden eller diagonalt blir summan alltid 15. Motstående par på var sin sida om talet 5 i mitten blir alltid sammanlagt l0. Samma princip att två motsatta tal blir ett lyckotal ser vi i en vanlig tärning, där motstående antal prickar tillsammans alltid blir 7.
Symbolen hakkors (som i det indoeuropeiska skrivspråket sanskrit heter »svastika«) är en uråldrig asiatisk lyckosymbol som stämmer in i denna kinesiska talmagi, med fyra armar som utgår från ett centrum. Svastikan är symbolen för talet 10 000, som är det kinesiska sättet att beskriva världsalltets mångfald.
Tidiga källor om spelkorten hänförde dem till 800-900- talen, samtidigt som våra vikingar gjorde Europa osäkert och städer som Lund, Birka och Skara nåddes av en första kristen mission. Under den kinesiska Tangdynastin på 800-talet blomstrade konsthantverket dit papperstillverkning och tryck på papper räknades.
Nu tillverkades världens första sedlar, år 969, i pappersform, och spelkort nämns som symboliska papperspengar vid hovet. Det var alltså naturligt att nyheten med papperspengar följdes upp av någon form av leksak på samma tema.
Myntspel skapades, en variant av spelkort med mynt i olika valörer. Mahjongspelets cirklar och bambukäppar är rester av denna tusenåriga spelkortstradition med mynt och rader av mynt.
De kinesiska myntkorten fanns i två versioner (minst), med tre respektive fyra sviter.
Whistspelets historia
Whist är ett mycket lättillgängligt kortspel, som kan spelas med eller utan trumf, med syfte att vinna stick. Eftersom det är ett spel som attraherat människor i hela världen finns det i en oändlig rad varianter: boston, cayenne, kinesisk, holländsk, tysk, rysk, vint, walesisk, skotsk, norsk osv. Det svenska kortspelet vira har ett ursprung i boston whist. Den mest komplicerade »släktingen« till whist är bridge. Alla olika whisttyper har sina supportrar.
I en kortspelsbok på 1600-talet noterade författaren att whist var så vanligt att även åttaåringar hade fullgod kunskap om hur det spelades. I slutet av 1800-talet ansågs att whist var kungen bland kortspel en och skulle så förbli under århundraden framöver. Tjugo år senare sade en annan kortspelskännare att den då snabbt växande bridgespelarmassan var helt okunnig i whist!
Whisk är samma ord som det svenska »viska«, whist är enklast att översätta med »hysch«, att vara tyst under spelet. Man använde till en början 48 kort (tvåorna kastades), tolv per spelare. Sista kortet, som ju gick till givaren, visades upp som trumf.
I det besläktade kortspelet ruff användes alla 52 korten, 12 delades ut och den som fick trumfesset kunde ta upp de fyra sista och lägga fyra andra åt sidan. Man spelade alla mot alla, med pengar som insats.
Whisk och ruff med sin användning av trumffärg hade sitt ursprung i medeltida trumfkortspel, t.ex. det franska triomphe. Kortspel med syfte att ta stick förekom redan vid tiden för spelkortens ankomst till Europa på 1300-talet.
Whist ansågs långt in på 1700-talet inte vara »fint«. Vad folk gjorde på ölstugorna angick ju ingen i de högre samhällsklasserna, men under 1700-talet växte det fram en rad kaffehus i London, med en ny spännande dryck som smakade väl för de besuttna. Aristokraterna kunde där mötas under »anständiga former«. Fortfarande gällde l’hombre, piquet och schack som godkända spel, medan whist blev allt populärare i den lägre medelklassen.
Rätt plats för whist blev kaffehuset Crown på Bedford Row i en aristokratisk del av London. Här umgicks man ungefär som man senare gjorde i de berömda engelska klubbarna.
Med Lord Folkestone i spetsen tog en grupp gentlemän 1728 fram de whistregler som fanns tillgängliga. Spelet inventerades.
Spelkortsmärke, »Norrköpings spelkort» med socialt beskrivande kortspelsmiljöer, användes som reklam på fabrikens utgående post.
Däremot ville de gärna avstå från nackdelarna i det onödigt komplicerade l’llombre. Nu ville man ha raka regler, samspel två och två, och spel med en stark färg. Whistens popularitet tog rejäl fart då den engelske gentlemannen och advokaten Edrnond Hoyle (död 1769 i hög ålder och begravd i S:t Marylebone) skrev en berömd första handledning i konsten att spela whist.
Hans regelsamling fick den långa heltäckande titeln: A short Treatise on the Game of Whist, containing the laws ofthe game; and also some Rules whereby a Beginner my, with due attention to them, attain to the Nying it weil (En kort avhandling om spelet whist, innehållande spelets lagar; och också några regler om hur en nybörjare kan,
med vederbörlig uppmärksamhet, nå fram till att spela det väl).
Hoyle själv spelade gärna på det då livligt frekventerade kaffehuset Crown. Han var pedagogiskt lagd och ägnade mycken tid åt privatlektioner i whist hemma hos folk. Han sålde sin bok för en bra slant och han besvarade frågor för en lika bra slant. 200 år senare skulle han få en efterföljare i bridgespelets pedagog Ely Culbertson.
Hoyles goda inkomster medförde att andra gjorde kopior av hans bok, till lägre priser. Hoyle fick ta patent på sin utgåva men piraterna fortsatte. Hoyle försökte stoppa den trafiken bl.a. genom att ge sina böcker personliga signaturer. Han fortsatte att skriva andra spelböcker, t. ex. om backgammon, piquet och schack. Alla hans böcker kom i nya upplagor och han signerade dem alla själv, så småningom med stämpel. Och whist avancerade i socialgrupperna, från ölstugor via kaffehusen till svårflörtade akademiker in i hovet.
Den fashionabla badorten Bath blev under många år centrum för whistspelets utveckling.
Efter Hoyles död fortsatte piraterna med allt större självsäkerhet, plagiaten blev en tradition. Upplagor med titeln Hoyles Galnes gavs ut långt in på 1900 – talet i USA. »Regler enligt Hoyle« blev en sorts kvalitetsbegrepp. Oftast lär man sig kortspel genom samvaro med vänner, varvid »lokala avvikelser» gärna uppstår. Genom »Hoyles regler» kunde en samordning ske.
whist spelar man i par. Partnerskapets utveckling ledde på 1800-talet (t.ex. i Paris 1839 genom baronen Victor de Vautre) till insikten att man som spelare i ett team av två inte bara skulle kunna se sina egna tretton kort utan också kunna föreställa sigpartnerns. Denna önskan blev ett steg mot vår tids bridge.
Går det att leva genom att spela på Kasino?
Vi bryter av korvstoppningen med siffror genom att ägna ett inlägg åt en del funderingar, som infinner sig och som förstärks ju längre man sysslar med denna vetenskap. För roulette är ju inte bara ett spel utan en hel vetenskap.
När jag började hade jag ingen aning om de samband som finns mellan teori och praktik utan stod, som de flesta gör, och spenderade några tior på en restaurangroulette. Någon gång hade man tur och kunde då t o m kanske betala middagen, men i allmänhet spelade man bort pengarna och kunde blott säga:” det var ju roligt så länge det varade.” Känner Ni igen det?
Men efterhand smög sig vetskapen om de matematiska lagarna in och satte en helt ny dimension på mina forskningar. Jag blev mer och mer övertygad om sambanden mellan teori och verklighet och kunde efterhand börja bygga upp system, som gav bra resultat.
Efter fyra års intensivt tänkande, spelande och noterande, blandat i början med förluster och vinster och efterhand – övergående i ett alltmera säkrare systemspelande, ställdes jag inför frågan: skall jag bli professionell spelare eller vad skall jag göra med mina kunskaper?
Jag hade då tillbringat massor av tid borta från min familj i Sverige, och alternativen var att flytta ut till ett land med casinos eller att avstå från detta och syssla med något annat. Eftersom vi inte har casinos i Sverige och det är ett synnerligen stort steg att flytta ut till ett främmande land, var beslutet inte svårt att fatta: åka hem till Sverige och börja att skriva på mina böcker i stället. På så vis skulle jag kunna få ut mina kunskaper och spela några dagar när det passade mig.
Eftersom jag fått frågan tusentals gånger vill jag även här taga upp den: man frågar: Varför stannar Du inte ute och spelar ihop massa pengar, Du som kan allt detta och kan leva ett flott liv? Sanningen är någonting helt annat.
Att leva på casinos i flott och sober omgivning med fint klädda människor och allt det där är verkligen ingen glamorös tillvaro. När man varit där ett tag inser man, att man lever i en konstlad värld och flyttar plastbitar över ett bord. Man vinner plastbitar och man förlorar plastbitar. På något sätt förlorar pengarna sitt värde och i de flesta fall har man ingen social anknytning, såvida man inte är flera.
Något som efterhand man ställer sig mycket undrande inför är varför det blir som det blir. Att allting är så oerhört fint styrt att jag numera på förhand t ex för 100 spel, alltså för en mycket kort spelsekvens, med 37 alternativ, kan förutsäga hur utfallen kommer att bli i dussin och kolonn. Detta gäller dock inte plein, som är i det närmaste oförutsägbart. Och att jag kan förutsäga hur många nummer som inte kommit upp efter 100 spel.
Den som möjligen såg mig i TV kunde se, att jag förutsade utgången av 100 spel, när det gällde utfallen i dussin och kolonn, hur många gånger det skulle inträffa att det blev 2 gånger respektive 3 gånger. Jag förutspådde ca 30 resp. ca 8 gånger. Dessa siffror skrev jag ner på ett papper, som lämnades i ett kuvert till Oldsberg. När man spelat 100 spel på ett roulettebord i studion utan min närvaro jämfördes siffrorna.
Att jag överhuvud vågade antaga denna utmaning och riskera att göra en jätte- flop inför hela svenska folket berodde givetvis på att jag var säker på min sak och litade på de otaliga serier, som jag slagit och som alla pekat i samma riktning.
ALLTSÅ, det rör sig här om 100 spel. Med tanke på att kulan har 37 olika möjligheter att hamna i är det ju egentligen helt otroligt att man redan beträffande 100 spel kan göra en sådan förutsägelse. Numera, vi skriver mars 1997, har jag kommit ännu längre i detta avseende.
Spelar du mycket? Ha koll på riskfaktorerna!
Att utforska och bestämma vilka faktorer som ökar risken för spelproblem är ett angeläget forskningsområde. Jag skrev lite om detta i det här inlägget. Om man känner till riskfaktorerna för spelproblem/-beroende ökar möjligheten att förstå mekanismerna bakom spelberoendeutvecklingen.
Blir dessa mekanismer kända kan man utforma interventioner, insatser och inte minst ett preventivt arbete för att förhindra att riskfaktorerna uppstår, eller minska deras inflytande.
I det föregående avsnittet påvisades en mängd olika problem associerade till spelproblem/-beroende hos ungdomar. I dagligt tal brukar man slarvigt benämna dessa associerade problem som riskfaktorer för spelproblem eftersom de finns hos samma individ samtidigt. Inte sällan drar man då slutsatsen att de också har orsakat varandra, eller att en förekomst av något har orsakat förekomsten av något annat.
Förekomsten av dessa problem hos en ungdom behöver dock inte nödvändigtvis öka risken för att denne har spelproblem/-beroende, med andra ord är det inte säkert att till exempel ett alkoholmissbruk ökar risken att börja spela för mycket. Det kan vara så, och är ofta så, att två associerade faktorer, till exempel alkoholmissbruk och spelproblem båda bestäms av en tredje faktor som ökar risken för båda dessa beteenden. Som exempel skulle impulsivitet kunna vara en sådan tredje faktor.
I detta fall skulle det innebära att alkoholmissbruk och spelproblem inte är riskfaktorer för varandra, även om de är associerade till varandra, utan riskfaktorn är impulsivitet. För att förstå vilka faktorer som ökar risken för spelproblem/-beroende kan man inte bara titta på vilka beteenden som är associerade till detta och om dessa uppträder samtidigt hos individen i den stund man studerar
denne.
För att fastställa riskfaktorer och deras inflytande på till exempel spelberoende behöver man studera hur omständigheter och beteenden uppträder hos individen över tid och hur dessa omständigheter och beteende påverkar det man vill studera.
För att en riskfaktor ska kunna sägas vara en riskfaktor måste några grundläggande förutsättningar föreligga:
- En riskfaktor måste i tid uppträda före det som det är en risk för. Om till exempel alkoholmissbruk ska kunna vara en riskfaktor för spelproblem måste alkoholmissbruket ha
förelegat innan spelproblemen utvecklades. - Det måste finnas en direkt eller indirekt kausal relation mellan riskfaktorn och det som den ökar risken för. Med detta menas att om riskfaktorn ökar eller minskar så måste det som det är en riskfaktor för också öka eller minska. Detta kan ske direkt eller genom att riskfaktorn påverkar andra faktorer som i sin tur påverkar det som studeras.
- Om alkoholmissbruk ska vara en riskfaktor för spelberoende måste sålunda spelandet minska om alkoholkonsumtionen minskar.
Att studera riskfaktorer är svårt då komplexiteten i analyserna snabbt blir mycket högre. Dessutom måste man för att kunna få svar på vad som är en riskfaktor, och vad det är en riskfaktor för. Därför måste man följa individen under långa tidsperioder och studera hur olika påverkan, förekomster och faktorer enskilt eller tillsammans ger olika utfall. Sådana studier är naturligtvis både svåra och kostsamma an genomföra och är därför inte särskilt vanliga. Men, som sagt, de är nödvändiga om vi ska förstå på djupet.
Tankar och tips om Roulette
När man studerar rouletten och följer kulans till synes helt slumpvisa nedfallande i någon av de 37 fickorna är det förklarligt nog lätt att tro, att det hela som sagt sker helt slumpmässigt och att det inte finns några som helst lagar, som säger att hela skeendet inte är någonting annat än tillfälligheter, tur och otur etc.
Det förhåller sig emellertid inte så. Man kan ju t ex först fråga sig om man tror, att kulan skulle kunna utfalla på rött under 100 spel i följd, och det tror man inte. Man tror nog i allmänhet inte heller, att rött eller svart eller någon annan enkel chans skulle kunna utfalla varken 50 gånger eller 25 gånger i följd.
Men därifrån till att tro, att man med tillräckligt stor noggrannhet skulle kunna fastställa, hur många som kan förekomma i följd och därigenom också hur ofta per dag eller månad eller år, som en viss nummerföljd kan förekomma, det är kanske inte så lätt att tro.
Man kan givetvis teoretiskt förutsäga, hur utfallen skall ske, men då inställer sig genast frågan: Hur stämmer detta i praktiken och vilken nytta kan jag ha av detta i mitt spel? Bland de frågor, som kan inställa sig här är t ex: gäller samma förhållanden vid alla casinos eller är det några skillnader i rouletterna? Personalen vid rouletteborden byts ofta ut under spelets gång.
Hur påverkar detta resultaten? Jag själv som spelare befinner mig givetvis på casinot endast en synnerligen begränsad del av den effektiva speltiden: Hur påverkar detta mina möjligheter?
Vi skall genast svara på ett par av frågorna. Samma förhållanden torde utan tvekan råda överallt. Rouletterna är så noga centrerade och underhållna, att man kan bortse från felaktigheter, som skulle kunna påverka spelet. Inte heller har vi kunnat påvisa några skillnader som uppkommer genom att man byter personal.
Frågan om hur jag skall bedöma min tid på casinot i förhållande till den totala speltiden är däremot något, som givetvis är av största betydelse. Vi återkommer till detta.
Vi vet ju, att vinstchansen på de enkla chanserna rött/svart, udda/jämnt och manque/passe är lika stor, eftersom det finns 18 styck av varje sort – vi bortser då tills vidare från nollan.
När man följer spelutfallen och gör sina noteringar i kolumnerna finner man omedelbart, att det hela tiden sker svängningar mellan det ena och det andra alternativet. Man ser, att det inte förekommer så många långa sammanhängande serier av en sort utan att det skiftar från varannan upp till några stycken i följd.
Helt plötsligt kan det sedan inträffa, att det kommer en längre serie om 8-10 styck av samma sort och ibland ännu längre.
De enskilda nummerna har fått en mycket större spridning liksom transversalerna. Detta stämmer också med det mönster, som finns i verkligheten och vilket vi nu skall börja studera. Eftersom chanserna inom enkla chanser är 1-1 är det större möjligheter där till längre serier av den ena sorten än t ex vid dussin eller kolonn, som endast har 12 nummer vardera och där följaktligen chansen är 1-3, eftersom det finns tre dussin respektive tre kolonner.
Ännu mindre är möjligheten till lång serie vid t.ex. transversale pleine, som endast har tre nummer av 37. Likaså har följaktligen det enskilda numret, en plein, den minsta möjligheten till långa serier, då förhållandet där är 1- 37.
För att påvisa de statistiska förhållandena skall vi börja med att granska spelresultaten för ett antal sammanhängande dagar under en sexmånadersperiod, och vi har där till att börja med valt de sex första dagarna i en månad vid ett tyskt casino.
Hitta vägen till maximala vinster
När jag betraktar spelarna runt ett spelbord och deras spelsätt – när som helst och var som helst i världen upphör jag aldrig att förvåna mig över att så gott som samtliga spelar mer eller mindre planlöst och helt förlitar sig på ÖDET och TUREN.
Jag vet inte hur mycket pengar jag sett flyta in i roulettebankernas redan välfyllda kassor av den enda anledningen, att spelaren inte har en aning om vad han gör eller hur hans odds står gentemot banken. När pengarna är slut rycker han på axlarna och säger: “OTUR”, om han eller hon nu kan avfärda sin förlust så lätt. Förlusten har ju inte så sällan betydande ekonomiska konsekvenser.
Banken bygger sin verksamhet på de s k grundlagarna och på roulettens uppbyggnad, och för den vanliga genomsnittsspelaren utan genomtänkta system står oddsen i de allra flesta fall klart i bankens favör. Tag det tämligen vanliga fallet att en spelare satsar på några få enkelnummer, s k pleins, låt oss säga 5 nummer. Då det finns 36 nummer plus nollan = 37 styck, är alltså spelarens chans 5 mot bankens 32 styck.
Då måste man verkligen ha en stor portion tur för att vinna. Det är ju först när man kommer upp i ett jämviktsläge med banken, som man i varje fall teoretiskt kämpar på samma villkor som banken. Detta förhållande har vi närapå vid de s k enkla chanserna med Rött/Svart, Udda/Jämnt och Manque/ Kisse, där man har ett 50/50-läge med undantag av att banken då med hjälp av nollan har en avgörande fördel.
Jag har under de senaste ca 20 åren nedlagt ett synnerligen omfattande arbete, såväl teoretiskt som praktiskt, vid spelborden vid ett antal casinos i olika länder. Hundratusentals spel har bearbetats statistiskt på ett vetenskapligt sätt, bl a 57.000 spel i följd under ett halvt år vid ett välkänt tyskt casino.
Samt liknande långa serier vid olika tidpunkter. Detta för att tränga så djupt in i problematiken som möjligt och skaffa kännedom om var gränserna för maximala vinstchanser finns vid de olika spelalternativen.
När man efter ett så omfattande arbete studerar resultaten blir man minst sagt förvånad över hur väl verkligheten stämmer överens med teorin. Man kan exempelvis med mycket stor noggrannhet säga hur ofta det förekommer, att 7 röda nummer förekommer i följd. Eller t ex: om det förekommit 4 styck utfall i första dussinet: hur stor är chansen att det skall bli ytterligare ett utfall i samma dussin?
Bland mycket annat är det sådana frågor, som vi kommer att ge er svar på och lämna råd och anvisningar till hur de olika situationerna skall utnyttjas.
Syftet är att ni har utvecklats till en komplett spelare, som inte är bunden vid någon speciell enstaka spelform, vilket är vanligt, som t ex enkla chanser eller dussin och kolonn eller pleins, utan behärskar samtliga alternativ. Med hjälp av mina anvisningar och hjälpmedel skall alla vinstmöjligheter tillvaratagas. Man kan givetvis som en följd av ovanstående även undvika förluster, som är onödiga om man nyttjar sina kunskaper på rätt sätt.
Spelteorier 